Webshop
0
VARUKORG
Summa 0 kr

TR har rotat med musik på ett eller annat sätt sedan han fick en gitarr på sin 12-årsdag. Det var för övrigt en så kallad orkestergitarr av märket Levin. De första betalda spelningarna kom med Kent Skoghs orkester 1962. Det var mest 50-års kalas, midsommarfirande och liknande. Efter flytt påsken 1962 från Färjenäs nere vid Göta älv i Göteborg till miljonprogrammets Biskopsgården, träffade han Roger Löwendahl (Henriksson) och bildade bandet the Rangers. Tidigt -64 bytte man namn till the Shakers.  

 Lövet till vänster med röd Höfnerplanka

PEPS TILL MINNE

Peps har jag känt sedan länge, vi möttes första gången tidigt 1965. Jag jobbade dock aldrig med honom med ett stort undantag – ANC-galan och efterföljande Frontline Rock i både Sverige och Zambia och Zimbabwe. Han var den skandinav som afrikansk publik tog mest till sitt hjärta. Sannolikt för att han i deras ögon såg som nån slags freak o c h för hans musik. Synkoperna kom naturligt för Persson, som var väldigt svag för svart musik. Helt unik blev han när gifte ihop en bred och väldigt vokalrik variant av skånska med blues, rock och reggae.

Han var synnerligen speciell och jag hoppas att det ska framgå av den film som Ulf Myrvold fra Norge fick chansen att göra, trots att Peps var ganska skygg de sista åren. Jag försökte hjälpa till med foton från de afrikansk-svenska äventyren och premiären ska enligt Myrvold ske i Lund 8 oktober.

Skröna #1

Rep i Sandviken. Lovemore Majaivana & The Zulu Band ska kompa svenska sångare under en veckas turné här i landet. Alla hade skickat kassetter till Afrika för att förbereda bandet: Ledin, Wiehe, Karin Wistrand från Lolita Pop, Dan Hylander. Men inte Peps. Han hördes inte av över huvud taget men på rätt dag och rätt tid dök han upp med sin älskade Guild-planka. När det var hans tur klev han upp på scen, pluggade in gitarren och samlade bandet i en hög. De stod där och mumlade några minuter och sedan…”Vad är det för spår i sanden, mamma? Vad är det för spår”.  Som om dom hade spelat ihop hela livet. Lovemore var närmast andlös efter repet: ”What a guy? Is the African??”.

Skröna #2 

Peps hade dåliga erfarenheter av ett besök på Chicagos nedgångna South Side i början av 70-talet. Ingen han mötte var trevlig, snarare var de flesta taskiga och producenten Sam Charters fick slita för att få ihop plattan ”The week Peps came to Chicago”. Under detta besök slog det Persson att han skulle sluta spela andras blues. Där tog blues på skånska sin början.

Skröna #3

Alla svenskars instrument kom till tullen i Harare som dom skulle för den afrikanska delen av Frontline Rock. Efter vissa förhandlingar kom dom också ut från organisationens lager. Men inte Peps gitarr! Tullen i Harare svor vid allt som var heligt att de inte gömt något, allt var redovisat. Men tänk på att grejorna bytte plan i Lusaka, Zambia, påpekade nån uniform.

Första spelningen fick ske på lånad gura och då det var synnerligen varmt la Peps sin blå Levis-jacka vid scenkanten. Konserten spelades i Chitumgiza, en förort till Harare. Peps hittade jackan senare men då utan plånbok. Pengarna gick väl an, ”folk är fattiga som fan”, förklarade han och tyckte han burit sig dumt åt. Det värsta var att plånboken innehöll en lång lista med namn och adresser som han skulle skicka vykort till…

Nå. Vi passerade Lusaka airport på väg till konserter i Zambia och då ville Peps åka hem. Han var ledsen för att ha blivit bestulen och nu var alltså även hans älskade gitarr borta.  Jag förslog att vi först skulle kolla med tullen vid flygplatsen men dom hade absolut inte sett nån gitarr. ”Ni kanske inte vet hur fodralet ser ut?” sa jag. ”Lika bra att vi får kolla själva”. Till sist fick vi det och – se! – där låg den. En smula undanstoppad, om man ska vara ärlig. Turnen fortsatte och Peps blev snart lika glad som publiken som älskade honom. Pepsi! var mannen, helt enkelt.

Skröna #4

Bussresa mellan Bulawayo och Harare. Det är långt. Folk blev hungriga. The Golden Mile Motel ligger i Kwekwe, ungefär mitt mellan Zimbabwes två största städer. Käket var bra men Peps var ett problem eftersom han var vegetarian – närmast okänt i landet. Efter konferens med kökspersonalen och en stunds väntande kom de ut med en omelett. Den fick namnet Omelett Pepsi och var kvar på menyn ganska länge. Den kanske är kvar ännu…

 

 

 

 

 


Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår